0%

Dagens bild

Susanna Danielian och Astrid Gradin.
Efter 82 svåra dagar kunde Susanna Danielian återförenas med arbetsgivaren och vännen Astrid Gradin.

"Jag ville ha hem vår kompis"

Luciamorgonen 2011 är för alltid inskriven i ICA Supermarket Ånges historia. Det var då ett tjugotal poliser väckte den armeniska trebarnsfamiljen Danielian och tvingade dem ombord på ett specialchartrat plan. Ett par timmar senare var de på väg mot byn Khachpar i Armenien, och en oviss framtid.

Men vad de ansvariga aldrig kunnat räkna ut var ortsbornas kärlek till familjen, tydligast manifesterat i Ånges färgstarka och handlingskraftiga ICA-handlare.

Astrid Gradin medger att känslorna ibland kan svämma över. Men aldrig så att det ställer till det för henne och definitivt inte i butiken. "Fast den här gången gjorde det faktiskt det, fast på ett positivt sätt. Susanna ringde mig från planet. I ren ilska över hur utvisningen gått till lovade jag redan i telefon att vi ska ordna så att du kommer hem".

Susanna är Susanna Danielian, som varit på flykt med sin familj sedan kriget mellan Armenien och Azerbajdzjan bröt ut 1988. Efter att ha bott på olika flyktinganläggningar kom familjen till Ånge 2002.

Fick praktik

För att få lära sig svenska blev Susanna via Migrationsverket erbjuden att praktisera i Astrids ICA-butik några dagar i veckan. Hon satt i kassan, plockade varor och jobbade i charken. Snabbt kom hon in i både arbetsuppgifterna och gemenskapen och hade fått anställning om det inte vore för en väsentlig sak: Under tiden hade familjen fått en utvisningsorder över sig och ett svenskt arbetstillstånd var därmed uteslutet.

”Världen gick under för mig”, säger Susanna. ”Jobbet betydde jättemycket.” ”Man har inte kunnat bevisa att det rör sig om förföljelse i utlänningslagens mening”, hävdade Migrationsdomstolen. ”Vi som bor här uppe behöver allt folk vi kan få”, svarade Astrid. Men inget hjälpte. Beslutet var fattat.

Tidningar och teve

Nu kokade hela det norrländska samhället med sina 9 500 invånare. Sönerna Valerie, David och Haik som då var 13, 15 och 17 år, var redan integrerade, kunde språket och var populära i skolan. Inte minst som uppskattade och viktiga nyckelspelare i det lokala fotbollslaget.

Skolkamrater, fotbollskompisar och innebandypolare drog nu igång en kampanj på Facebook, startade bloggen Danielians, samlade in pengar och la ut protestlistor som efter bara en vecka hade 5 800 namnunderskrifter. Alla var ledsna, chockade och arga. Astrid kanske mest. Ett debattinlägg i Aftonbladet skrivet i vrede blev den tändande gnistan.

Ringde oavbrutet

”Jag tänkte att jag gör det på mitt sätt.” Sen kom de andra riks- och lokaltidningarna och knackade på, därefter radion och sociala medier. Telefonen ringde oavbrutet. ”Det var som ett drev. Tänk om jag i stället gjort något dumt. Alla i Ånge vet ju vem jag är.”

Efter att fallet blivit en riksangelägenhet satte sig Astrid ned med kommunalrådet på orten. Tack vare nya regler som regeringen infört såg man att Susanna med ett nytt armeniskt pass hade rätt att söka det jobb på ICA-butiken som Astrid utlyste. Som arbetskraftsinvandrare kunde nu familjen få ett tillfälligt uppehållstillstånd under två år. Och Susanna en anställning ”på riktigt”.

Efterlängtat återseende

Efter 82 dagars pappersexercis var familjen Danielian tillbaka. Hundratals Ångebor firade hemkomsten på Ånges idrottsplats. ”Det blev en omväg på 800 mil tur och retur. Helt i onödan eftersom det innebär en sådan smärta och ångest att riva upp en familj på det här viset, ” säger Astrid.

I dag är Susanna tillbaka i butiken. Uppehållstillståndet är förnyat och inom något år blir det permanent. Hon är så tacksam för all den värme Ångeborna ställde upp med när det verkligen gällde. Astrid har efter händelsen blivit en ännu större förebild för Susanna. ”Hon har gett mig trygghet, självförtroende och styrka. Hon är ett föredöme vad gäller att inspirera och skapa positiv stämning på jobbet.”

7 juni 2018